Dagens citat:
"En vacker dag ska jag allt fäktas till häst. Och sen ska jag bli författare och producent och...."
Söta barn, bli vad du vill. Bara du mår bra.
fredag 9 juli 2010
fredag 2 juli 2010
Jag tänker på alla helger vi hade ihop. Vi tre, morfar, jag och mormor. Vi var ett team, ett starkt team.Vi spelade boule, något som både mormor och morfar älskade. Och vi gick till McDonalds nästan varje gång jag var där och så här i efterhand har jag förstått att det var en höjdpunkt för oss alla tre.
Morfar åt alltid löskokta ägg på morgonen och förstod inte mig som åt hårdkokta, nu äter jag löskokta. Han lärde mig mycket min morfar.
Och mormor, älskade mormor med sina fina skrattgropar. Hon är en utav de varmaste personerna jag träffat. Mormor är nu 87 år och som det ser ut så kanske det blir 87 år för henne här på jorden. Om exakt två veckor hade morfar blivit 89 år. Han blev 79 istället.
Hoppas vi ses igen.
söndag 16 maj 2010
torsdag 13 maj 2010
A: Jag har en bok som heter "Testboken" och den är fylld med frågor som en ska fråga sina föräldrar och då finns denna fråga med. "Skulle du bli ledsen om jag sa att jag var homosexuell?"SC: Åh.
A: Jag är ju glad att de tar med det, men det är som om det skjuter bort det och pratar om det som negativt. Det gillar jag inte.
Vi har bråkat, för första gången, på riktigt.
Det var nog bra, en måste bråka ibland för att lära känna varandra bättre.
Nu har hon växtvärk stackarn. Jag kommer precis ihåg hur det känns.
Jag kommer ihåg hur skolan kunde vara också. Mycket hon säger känner jag igen mig i.
Det är tufft att vara barn. Hon är det viktigaste i mitt liv, älskade A.
Planteringen på balkongen tar sig och det börjar titta upp lite grönt. Kanske är det mitt kall. Att odla. Kan detta vara min nya hobby, den första som stannar?
Mycket med jobb och mycket att bevisa. Är det nu jag blir testad?
Det var nog bra, en måste bråka ibland för att lära känna varandra bättre.
Nu har hon växtvärk stackarn. Jag kommer precis ihåg hur det känns.
Jag kommer ihåg hur skolan kunde vara också. Mycket hon säger känner jag igen mig i.
Det är tufft att vara barn. Hon är det viktigaste i mitt liv, älskade A.
Planteringen på balkongen tar sig och det börjar titta upp lite grönt. Kanske är det mitt kall. Att odla. Kan detta vara min nya hobby, den första som stannar?
Mycket med jobb och mycket att bevisa. Är det nu jag blir testad?
onsdag 5 maj 2010
Om jag bara var lite mer androgyn, tänker jag ibland och suckar över vad jag ser i spegeln. Jag skulle vilja vara plattare, inte nödvändigtvis mycket smalare, men plattare. Som om min kropp var det största problemet just nu. Egentligen är det ett I-landsproblem, men det poppar upp ibland.
Jag börjar komma tillbaka nu, inte från botten, men från ett mellanting. I ett mellanting där allt bara flyter på, utan stopp men med dålig fart. Som om en kastar en pinne i en å och springer till andra sidan bron för att följa pinnen nedströms och det visar sig ta längre tid än vad man tror för pinnen att synas. Jag är pinnen. Jag är ständigt på väg, stannar aldrig men ibland går det sakta. Ibland hjälper vinden till, ibland en knuff, ibland petar en annan pinne på mig och farten ökar och ibland håller någon fast mig och jag kämpar för att återigen få fart. Stannar aldrig men går saktare ibland. Just nu har jag blivit petad på och fått knuffar, så nu går det skapligt snabbt.
De bästa eftermiddagarna är med A. Hon knuffar mig ständigt och påminner mig hur bra jag är. Jag försöker göra samma sak med A och för det mesta så lyckas jag. Tror jag.
Vi skrattar mycket, igår skrattade vi åt detta:
A: Vad händer med en mobil som hamnar i vattnet
J & S: Den dör!?
A: Nä, för den har ju sim-kort.
Nu, lyssna här
Jag börjar komma tillbaka nu, inte från botten, men från ett mellanting. I ett mellanting där allt bara flyter på, utan stopp men med dålig fart. Som om en kastar en pinne i en å och springer till andra sidan bron för att följa pinnen nedströms och det visar sig ta längre tid än vad man tror för pinnen att synas. Jag är pinnen. Jag är ständigt på väg, stannar aldrig men ibland går det sakta. Ibland hjälper vinden till, ibland en knuff, ibland petar en annan pinne på mig och farten ökar och ibland håller någon fast mig och jag kämpar för att återigen få fart. Stannar aldrig men går saktare ibland. Just nu har jag blivit petad på och fått knuffar, så nu går det skapligt snabbt.
De bästa eftermiddagarna är med A. Hon knuffar mig ständigt och påminner mig hur bra jag är. Jag försöker göra samma sak med A och för det mesta så lyckas jag. Tror jag.
Vi skrattar mycket, igår skrattade vi åt detta:
A: Vad händer med en mobil som hamnar i vattnet
J & S: Den dör!?
A: Nä, för den har ju sim-kort.
Nu, lyssna här
tisdag 4 maj 2010
Jag tror jag har en kris. En kris som har för avsikt att förändra mig. Förmodligen inte till det sämre, utan till det bättre. Både för mig och människor runt omkring mig.
Jag planterar på balkongen, sover dåligt, läser mer faktabaserade böcker, försöker minska på det onyttig, klappar katterna, lyssnar på mer "vismusik" och diskuterar känslor (utan att nödvändigtvis gråta)
Snart är det bara att gå ner 20 kilo, tatuera armen och börja dricka kaffe som finns kvar att göra.
Jag stannar kvar, för att jag vill, för att det ger mig något och för att jag inte är redo. Det kommer komma en tid då jag är redo. Om jag stannar vet jag inte än, men jag vet vad jag vill...
För att komma in i min stämning, lyssna här
Jag planterar på balkongen, sover dåligt, läser mer faktabaserade böcker, försöker minska på det onyttig, klappar katterna, lyssnar på mer "vismusik" och diskuterar känslor (utan att nödvändigtvis gråta)
Snart är det bara att gå ner 20 kilo, tatuera armen och börja dricka kaffe som finns kvar att göra.
Jag stannar kvar, för att jag vill, för att det ger mig något och för att jag inte är redo. Det kommer komma en tid då jag är redo. Om jag stannar vet jag inte än, men jag vet vad jag vill...
För att komma in i min stämning, lyssna här
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)