Jag tror jag har en kris. En kris som har för avsikt att förändra mig. Förmodligen inte till det sämre, utan till det bättre. Både för mig och människor runt omkring mig.

Jag planterar på balkongen, sover dåligt, läser mer faktabaserade böcker, försöker minska på det onyttig, klappar katterna, lyssnar på mer "vismusik" och diskuterar känslor (utan att nödvändigtvis gråta)
Snart är det bara att gå ner 20 kilo, tatuera armen och börja dricka kaffe som finns kvar att göra.

Jag stannar kvar, för att jag vill, för att det ger mig något och för att jag inte är redo. Det kommer komma en tid då jag är redo. Om jag stannar vet jag inte än, men jag vet vad jag vill...

För att komma in i min stämning, lyssna här