Just nu sitter jag på ett tåg som tuffar fram genom Nordupplands skogar. Träden sprakar i grönt, gult och rött och jag lyssnar på The Radio Dept. Jag är varken trött eller pigg och har en bra känsla i magen.

Jag skulle vilja ha mer tid. Mer tid till att skriva, mer tid till att lyssna på musik, mer tid till att vara med AM och J, mer tid att springa, mer tid till allt. Jag får väl skylla mig själv, det kan en tycka. Och javisst, jag skulle kunna säga upp halva mitt liv för att få mer tid, men skulle jag bli jag då? Men det där med skrivandet ska jag verkligen ta upp igen och denna gång ska jag lita på mig själv, hur dåligt och skamligt det än blir.

Jag såg debatt häromdagen. Det handlade om kön, makt och ordning. Eller könsmaktsordningen om en vill sätta ihop det. Camilla Lindberg anser att det stinker velour och 70-tal om begreppet och jag frågar mig vad som är fel med det? Per Ström jobbar med något som han kallar genusNYTT (han var nog med att betona att det hette just genusNYTT, det var nytt) För mig lät det mest som penisnytt. Under debatten berättade han nämligen att han har bevis på att kvinnor och män tjänar lika mycket i Sverige och att det är männen det är synd om. Han tycker också att det är hemskt att manshatet sprider sig som en löpeld i Svergie. Per Ström, det handlar mer om kvinnohat. Lilla gubben.

Nour El Refai har jag sagt att jag älskar dig?
http://www.newsmill.se/node/28808

Läs Per Ströms blogg här:
http://genusnytt.wordpress.com/
(Ibland är det roligt att skratta åt okunskap)